I HEMMET

För inte allt för länge sen sparade man alla påsar, snören, gummiband, korkar, papper, kartonger, flaskor, burkar och allt annat man själv inte kunde producera och som skulle kunna var bra att ha i framtiden.

Inget införskaffades i onödan och det man hade användes tills det inte längre gick att varken laga eller återbruka.  Det berodde så klart på att de allra flesta inte hade ekonomi för att köpa massa onödiga saker och därför tvingades att ta till vara på de resurser de hade.

Sen kom sextiotalets ekonomiska boom. Framtiden såg ljus ut och alla fick det bättre. När vi hade råd att köpa nytt blev det inte bara omodernt utan även lite fult att återanvända det man redan hade. De papperspåsar, snören och korkar som tidigare sparats åkte i soporna, liksom kläder, möbler och saker som kändes för gamla eller som man  av någon annan anledning inte gillade. För nytt var fint och att konsumera signalerade framgång och status.

Så är det fortfarande och trots klimathot och miljökris konsumerar vi mer än någonsin tidigare. Vi älskar att köpa nytt och för att kunna göra det dämpar vi vårt dåliga samvete med att köra fullt brukbara saker till återvinningsstationen så vi kan ersätta dem med nya utan dåligt samvete. Att det här beteendet är ohållbart om vi ska minska vårt klimatavtryck är mer än självklart, men trots det verkar vi inte kunna sluta konsumera och börja ta hand om och återbruka det vi har.