RETROACTIV

Det här är en sida om bruk och återbruk av allt från prylar till livsmedel. Här vill jag samla kunskap och erfarenheter om hur man på bästa sätt tar till vara på och hushåller med de resurser som finns.

Fler och fler inser att vi, om vi vill hejda de klimatförändringar vårt levnadssätt lett till, måste sluta konsumera så mycket och istället börja ta hand om,  slita ut och återanvända allt det vi redan har.

Det låter enkelt men för att veta hur man gör för att hushålla och använda resurserna på ett smart sätt krävs både en hel del tid och kunskap om hur man gör för att förädla, tillverka, konservera, vårda och laga alla de förmål och produkter vi använder oss av och omger oss med.

Förr, när man inte kunde köpa allt man ville ha, var den kunskapen nödvändig. Den har av tradition tillhört hemmets sfär och innehafts och förts vidare av kvinnor. I spåren av den industriella revolutionen, började det kännas obekvämt och onödigt att återanvända och laga, varför skulle man göra det när man istället kunde slänga och köpa nytt. Kvinnorna gick ut i arbetslivet, tiden för hemmet krympte och kunskapen om hur man hushåller med det man har glömdes till stor del bort och försvann.

Vi kan så klar inte återvända i tiden och börja leva som förr. Det nog omöjligt då det nog inte finns någon som på allvar skulle vara beredd att leva som de gjorde. Istället bör vi se tillbaka och lära av dem som kunde hushålla med de resurser de hade så att vi blir mer aktiva i vårt förhållningssätt till bruk och återbruk. För att på det sättet retroaktivt återta en del av den kunskap vi förlorat och anpassa den till vårt sätt att leva idag.

Som jag ser det är det den enda vägen framåt om vi på allvar vill minska vårt ekologiska avtryck och den ohållbara miljöbelastning vi alla bidrar till. Vi har fortfarande möjlighet att ändra våra konsumtionsmönster, det är bara en fråga om prioriteringar – men imorgon kan det vara försent.

För inte allt för länge sen sparade man alla påsar, snören, gummiband, korkar, papper, kartonger, flaskor, burkar och allt annat man själv inte kunde producera och som skulle kunna var bra att ha i framtiden.

Inget införskaffades i onödan och det man hade användes tills det inte längre gick att varken laga eller återbruka.  Det berodde så klart på att de allra flesta inte hade ekonomi för att köpa massa onödiga saker och därför tvingades att ta till vara på de resurser de hade.

Sen kom sextiotalets ekonomiska boom. Framtiden såg ljus ut och alla fick det bättre. När vi hade råd att köpa nytt blev det inte bara omodernt utan även lite fult att återanvända det man redan hade. De papperspåsar, snören och korkar som tidigare sparats åkte i soporna, liksom kläder, möbler och saker som kändes för gamla eller som man  av någon annan anledning inte gillade. För nytt var fint och att konsumera signalerade framgång och status.

Så är det fortfarande och trots klimathot och miljökris konsumerar vi mer än någonsin tidigare. Vi älskar att köpa nytt och för att kunna göra det dämpar vi vårt dåliga samvete med att köra fullt brukbara saker till återvinningsstationen så vi kan ersätta dem med nya utan dåligt samvete. Att det här beteendet är ohållbart om vi ska minska vårt klimatavtryck är mer än självklart, men trots det verkar vi inte kunna sluta konsumera och börja ta hand om och återbruka det vi har.

På väggen i köket i vårt sommarhus på landet finns en broderad linnebonad med sydda fickor med texten papper, påsar, kork, snöre. Det var saker som man liksom salt och socker inte kunde producera själv och som man därför var noga med att spara och återanvända. Där huserade min farmor under sommarmånaderna. Hennes livsuppgift var att se till att allt var i ordning både i stan och på landet och att familjen hade hela och rena kläder och mat på bordet året om.

Det var inget lätt arbete då mycket av det vi idag tar för givet som tvättmaskin, dammsugare, kylskåp och frys inte blev vanligt förrän på femtiotalet medans diskmaskinen fortsatte att vara en lyxartikel ända till åttiotalet. Allt man åt lagades från grunden och man tog tillvara frukt, bär och grönsaker efter årstider genom att safta, sylta och konservera. Att sköta hushållet var därför ett heltidsarbete som någon måste utföra annars fungerade inte livspusslet.

När jag var liten i slutet på 60- början av 70-talet började synen på det arbete min farmor utförde förändras. Det uppfattades plötsligt som något onödigt man i framtiden inte skulle behöva göra.

Att vara hemmafru blev omodernt och kvinnor skulle ut i arbetslivet. Trots att min farmor arbetade varje dag i hela sitt liv från tidig morgon till sen kväll utan att någonsin ta semester. Hon tog hand om hem och barn skötte hushållet, vårdade och lagade det familjen hade, konserverade mat efter årstiderna och såg till att inget förfors eller slängdes i onödan och ändå var det som om hennes arbete inte räknades.

Hon om någon visste hur man gjorde för att hushålla, ett ord med en viktig innebörd som tyvärr under en lång tid haft en negativ klang. Istället för att se ner på det arbete kvinnorna i min farmors generation utförde för att de saknade yrkestitel, tycker jag att vi bör fundera över det värde deras arbete hade och ge dem den återupprättelse de förtjänar. Hade vi fortsatt att leva på ett sätt mer likt deras hade den klimatkris vi idag upplever troligtvis aldrig uppstått.  De var helt enkelt pionjärer inom miljöarbetet och är idag viktiga förebilder för den som vill hitta nya vägar till ett mer hållbart liv.

För omkring 100 år sedan var textilier det dyrbaraste man hade. De togs noggrant upp i bouppteckningen när någon dog och slets tills bara det som kallas lump blev kvar. Den samlades sedan in av speciella lumpsamlare och blev till papper.

Idag ser det annorlunda ut. Textilier är otroligt billiga och ingen syr längre om ett utslitet plagg för att återanvända tyget. Istället är det vanligare att kläder slängs för att de är omoderna än för att de är utslitna.

Vi köper alldeles för mycket kläder och att kastar bort de vi inte gillar. Ofta utan en tanke på den enorma miljöpåverkan textilindustrin har. Det räcker med att se ett par av de dokumentärfilmer om klädproduktion som finns för att känna att vi nog bör tänka om och det snabbt. Bara bomullsodlingen är oerhört slitsam för miljön. Lägger man sedan till den kemiska färgningsprocessen samt att allt ska spinnas och vävas och sedan sys upp till plagg, moment som ofta sker på olika platser i världen dit råvaran fraktas på stora miljöfarliga containerfartyg, känns det där billiga plagget plötsligt som ett väldigt dyrt och onödigt köp.

En enkel sak att göra för miljön är att avstå från att köpa nya kläder tills de som hänger i garderoben är utslitna. Ett plagg in, ett plagg ut kan vara en bra devis så länge man inte kastar bort hela kläder för att kunna unna sig något nytt. Sen är det viktigt att tänka på materialet i de kläder du köper. Jag försöker alltid välja naturmaterial där tvättetiketten visar att plagget går att tvätta i vatten. Det låter självklart, men blir faktiskt allt ovanligare. Dels för att de som säljer kläder genom att skriva att plagget inte går att tvätta kan friskriva sig från alla eventuella fel på de kläder de säljer. Dels för att mycket av de kläder som produceras är av så dålig kvalitet att de faktiskt inte tål att tvättas i vatten.

Idag köper många sina kläder via internet. Det är så klart praktiskt, men uselt för den som vill ha plagg av hög kvalitet. På nätet missar du lätt att de plagg du skickar efter inte går att tvätta i vatten eller att de är gjorda av ett tyg i ett material som du aldrig hade köpt om du sett det i en butik. När plagget sen kommer är det ofta lite för jobbigt att skicka tillbaka det om det inte är direkt defekt och du får ännu ett plagg som bara värmer galgen i garderoben.

Förr borgade dyra märkes kläder för hög kvalitet både när det gällde, tyg, sömnad och passform. Så är det tyvärr inte längre. Idag betalar du istället oftast för märket i sig när du köper dyra märkeskläder. Ett bra exempel på det är de alldeles trasiga och utslitna jeans som under en tid varit högsta mode och därför kostat mycket mer än ett par hela jeans. Förutom att de för att se riktigt slitna ut behandlas med miljöfarliga kemikalier är kläder som redan är utslitna när du köper dem ett otroligt dåligt sätt att hushålla inte bara med dina utan med jordens resurser.

Köper du något nytt och dyrt bör det inte vara för att det ska signalera att du har råd att betala för märket utan för att du ska kunna ha plagget länge. Få saker är så vackra som ett slitet plagg av hög kvalitet som man haft och älskat i många år.